Ekonomin kraschade för många vabbande ensamstående föräldrar under pandemin.
Nu slår matpriser, höjda hyror och slopade bostadsbidrag mot en grupp som redan ligger ned larmar organisationen Makalösa Föräldrar.
– Det har blivit ett samhälle där det krävs två inkomster.
Christina Olsson, generalsekreterare för organisationen Sveriges Makalösa föräldrar, som även har en lokalförening i Falun, är upprörd när hon beskriver hur den ekonomiska utvecklingen drabbat gruppen ensamstående föräldrar och deras barn.
I december publicerade Makalösa Föräldrar en rapport som beskriver den bistra verkligheten för många av medlemmarna. Hur det inte går ihop.
– Det har blivit ett samhälle där det krävs två inkomster för att klara sig, säger Christina Olsson.
– I vårt räkneexempel har vi en som tjänar 25 000 kronor i månaden och bor i en trerumslägenhet och har två barn. Men ska vi vara ärliga så är det många föräldrar som bor trångt i tvårumslägenheter där barnen bor i sovrummet och föräldern sover i vardagsrummet.
Och just nu köar många mammor till Försäkringskassan i väntar på sitt bostadsbidrag säger Olsson. Hon konstaterar att det här är en grupp i samhället som redan gjort allt de kan för att pressa ned sina kostnader.
– Man handlar redan alla kläder second hand, man har redan dragit ned på fritidsaktiviteterna och nu i januari har hyrorna gått upp.
– Då blir man så provocerad när man till och med i P1 på årets fattigaste dag innan lönen kom i januari hade tips från en kock om hur man kunde ta hand om sina rester. De här föräldrarna har inga rester kvar – det är slut!
Och tipsen från budgetrådgivare om att lägga undan lite varje månad, till exempel för julklappar, får henne lika indignerad.
– Det är katastrof, jag hör mammor som inte har pengar att lägga undan någon månad alls och de enda julklappar hon har att ge är från nåt hotell som samlat in.
Vad säger era medlemmar om de här råden?
– Många har en så tuff situation att all deras energi går åt till att hantera vardagen, men jag själv tycker att det är förfärligt när man kommer med råd om man tror att det handlar om att bara man får till lite bättre ordning.
För tre, fyra år sedan, började föreningen få in mer vittnesmål från ensamstående föräldrar, bland annat via enkäter, om deras krisande hushållsekonomi.
– När kriget kom och maten blev dyrare såg vi hur folk började laga annan mat till sig själva, som linssoppa, för att kunna köpa falukorv till sina barn.
– Och redan under pandemin knäcktes ekonomin för många föräldrar som vabbade. Sedan kom kriget och sedan inflationen och då var de redan nere för räkning.
Det som sedan har hänt säger Christina Olsson är att familjer börjat låna pengar i väntan på att bostadsbidragen ska komma.
– Man lånar från släktingar och vänner men det händer även att man köper den där sista matkassen på Klarna. Det har ökat jättemycket de senaste åren och det ser vi ju även i statistiken hos Kronofogden.
Förälder i enkät: ”Jag äter oftast bara frukost”
Sveriges Makalösa Föräldrar är en rikstäckande intresseorganisation för ensamstående föräldrar och deras barn med lokalföreningar och familjenätverk runt om i landet, bland annat i Falun.
Organisationen har funnits sedan 1996 och riksförbundet finns i Stockholm och är en partipolitiskt obunden organisation.
Makalösa Föräldrar erbjuder meningsfulla verksamheter för ensamstående föräldrar och deras barn och det övergripande målet är att ensamstående föräldrar och deras barn ska ha goda förutsättningar i samhället och att barnen har rätt till sina föräldrar.
Det är ingen slump att det är ensamstående mammor som drabbas hårdare av inflationen säger hon.
– 48 procent av alla kvinnor i Sverige har en genomsnittslön som ligger strax under 25 000 i månaden. Vi kvinnor tjänar mindre pengar och jobbar i yrkena vård, omsorg och handel där lönerna är lägre. Så att vi valt att räkna på en kvinna med den lönen är inget hittepå.
Men Makalösa Föräldrar får många hatmejl som går ut på att man har valt sitt jobb, berättar Christina Olsson.
– Det kan stå man får skylla sig själv.
Hon återkommer till bostadsbidraget.
– Om man har två barn är högsta hyran man får räkna på 5.900 kronor. Och nu stiger hyrorna samtidigt som regeringen sänker bostadsbidraget, för den fasas ju ut nu den här tillfälliga höjningen som man gjort åtta gånger. Den tillfälliga höjningen sänktes ned till 25 procent i januari och i juni fasas den ut helt. Det som är katastrof nu är att hyrorna och matpriserna stiger samtidigt.
Konsekvensen av långvarig ekonomisk stress är att föräldrar blir sjuka, säger hon.
– 57 procent av våra medlemmar berättar att de är eller har varit sjuka av utmattning, en fruktansvärd siffra och de här sjukskrivna mammorna kan gå år ut och år in för de får aldrig en chans att återhämta sig.
– Politiker tror att mer ekonomiska incitament ska få folk att jobba mer, jag säger: De ligger redan ned. Det enda som händer i deras liv nu är att de kraschar totalt.
Ensamstående mamman Sandra har inte råd att vara sjuk
Sandra Gunnarsson jobbar heltid som undersköterska i äldreomsorgen men tvingas jaga mat på extrapris och hoppar över måltider för att klara månaden.
Oron är stor för att bli sjuk eller vabba – då spricker budgeten. Men tipset från banken blev en kalldusch:
– Det bästa kanske vore om du skaffade dig en karl?
I spåren av Riksbankens räntesänkningar rapporterar tidningar och tv hoppfullt om ljusare ekonomiska tider. Men undersköterskan och ensamstående tvåbarnsmamman Sandra Gunnarsson, 39 år i Malung, känner inte igen sig.
Och hon har bestämt sig för att öppet berätta om hur tufft det är att få ihop vardagsekonomin och hur en låg lön påverkar livet för henne och barnen.
För facktidningen Kommunalarbetaren beskriver Sandra sin oro och den ständiga kampen för att få pengarna att räcka hela månaden, trots sitt heltidsjobb i äldreomsorgen.
Hon älskar sitt jobb och att få hjälpa de äldre, säger Sandra när Falu-Kuriren når henne på en ledig dag i schemat.
Annons
– Jag skulle inte kunna tänka mig något annat jobb.
Som undersköterska på heltid tjänar hon 28 430 kronor plus ob-ersättning, före skatt. Men det är sällan det blir full lön på grund av vabb eller sjukdom, berättar Sandra.
Kommunalarbetaren har räknat ut hur mycket hon förlorar på sjukfrånvaro. Och om hon skulle vara sjuk under en av sina sexdagars-veckor på schemat innebär det ett bortfall på 2.888,80 kronor på en månad.
Det blir så kännbart med karensdagarna.
En vanlig arbetsvecka med tre dagars sjukfrånvaro ger ett bortfall på knappt 2000 kronor. Men även med en vanlig lön utan frånvaro är det tufft säger Sandra och hon berättar att ett av barnen är i tonåren.
Hon konstaterar att hon inte skulle klara av att ta på sig ytterligare skift än de hon gör i dag. Varannan vecka jobbar hon sex dagar på raken och i schemat ingår både helg- och kvällstjänstgöring. Efter sexdagarsveckan brukar hon vara helt slut.
– Och det är bara när man är rejält sjuk med feber och riktigt jobbig hosta jag kan vara hemma och det är en stressfaktor. Det blir så kännbart med karensdagarna.
Hur känns det att inte kunna vara sjuk på grund av ekonomin?
– Jättejobbigt.
Får ta hjälp av sin mamma
Sandra berättar att hon har en mamma som bor 40 mil bort och är i 60-årsåldern och fortfarande jobbar. Hon brukar höra av sig och försöka skjuta till lite när det verkligen behövs, säger Sandra.
– Men det känns fruktansvärt att gå till mamma för jag är ju så gammal att man inte vill vara beroende av sin förälder. Vi har en bra relation, men det sitter långt inne för mig att be om hjälp när man ändå jobbar hundra procent.
Sandra bor i ett hus i Malung med sina barn. Men hon äger inte huset, utan hyr det och det är kallhyra så avgifter tillkommer för driften förutom hyran.
Hon berättar att hon skriver upp alla räkningar i en liten bok och när tidningen ringer ligger veckans reklamblad från matbutikerna på köksbordet.
Annons
– Jag letar rabatter och erbjudanden hela tiden och det kanske inte alltid är superbra mat. Jag hade gärna velat kunna handla ekologiskt till mina barn, men det är väldigt svårt. Jag skriver upp allt och åker till olika butiker och försöker att bara veckohandla. Men barnen ska alltid få lördagsgodis.
En annan stressfaktor är klädinköp. Barn växer och garderober behöver ständigt uppdateras oavsett om det är tunt i plånboken.
– Jag handlar mycket på barnloppisar och som tur är är dottern rätt så nöjd med det. Sen brukar min mamma köpa lite kläder åt dem.
Det blir mycket kläder i julklapp och till födelsedagar säger Sandra.
– Det är kanske inte jättekul för dem och det är jobbigt.
Hon har varit öppen om läget, att pengarna inte räcker till allt de vill i familjen men som mamma känns det frustrerande.
– Om de kommer och säger jag vill ha det här och kan vi köpa det får jag säga vi måste vänta tills mamma fått lön och ser vad som blir kvar.
När alla räkningarna är betalda brukar det vara ungefär 5000 kvar till allt säger Sandra. Men hon försöker lägga undan lite varje månad, 200 kronor var till barnen och 200 till sig själ
Hur gör du med veckopeng?
– Det har inte blivit någon stående grej kan jag ju säga. Man
vill så gärna ge dem från barnbidraget men det går inte, de får någon 50-lapp ibland.
På frågan om hon själv ser att det ska bli mindre dyrt att leva framöver svarar Sandra blankt nej.
– Jag hyr huset och har inga lån, bara billånet och det är ingen dyr bil. Och här på landsbygden är man lite beroende av bil, så jag påverkas inte så mycket av det där.
– För mig vore det bästa om man slopade karensen för oss som jobbar i sjukvården. Jag har ju fått både magsjuka och covid på jobbet.
Kallduschen på banken
Sandra berättar att hon i ett försök att få ned sina bokostnader för något år sedan gick till banken för att kolla möjligheterna att få låna till ett eget litet hus.
– Min hyresvärd kan ju komma på att han vill sälja och då står jag där och det är inte lätt att få en lägenhet i Malung som är så pass stor.
Sandras mamma var beredd att gå med som medlåntagare, men bemötandet på banken blev en kalldusch säger Sandra.
– Först sa han vill du verkligen utsätta din mamma för det? Det ska väl han skita i? Sen sa han du kan få låna 600 000, men det får du inte mycket för. Men det bästa kanske vore om du skaffade dig en karl?…
– Först blev jag så chockad att jag frågade om han hade en perm med kandidater, men när jag gått hem var jag så arg.
Sandra säger att hon vill vara självständig och att hon har lång yrkeserfarenhet och ett fast jobb. Men att hon jobbar i ett kvinnodominerat yrke som fått allt lägre status:
– Vi får diska och städa allt mer och det undergräver vårt värde och vår utbildning. Det är inte lönt att utbilda sig för lönen och det blir svårare att hitta personal. Lönerna måste upp.
Har du funderat på att byta jobb?
– Om man tittar på vad en sågverksarbetare tjänar så är det klart man kan fundera på det. Men att jobba med människor är ju det jag brinner för!
Varför vill du berätta om din situation?
– När man hör vad politikerna säger om man sitter på vår ekonomi då blir man lite mörkrädd. Jag tänker vet ni vad det innebär att ha en låg lön?
– Så jag tycker att man kanske måste skrika lite högre om vad som händer om man har en låg lön, inte bara konstatera att man har det.
Hon säger att hon alltid prioriterar att barnen ska ha det bra. Och berättar att hon själv ibland hoppar över att äta middag, oftast i slutet av månaden.
– Det viktigaste är att de får mat. Jag kan äta sen om det blir nåt över, annars kan jag sitta tillsammans med dem och ta en kopp te eller en macka.
Om de frågar varför hon inte ska ha nåt själv brukar Sandra säga att hon redan ätit på jobbet även om det inte är sant.
Höga medicinkostnader stressar
En stressfaktor till, berättar Sandra, är hennes egna medicinkostnader. Ändringar i högkostnadsskyddet kommer att slå framöver.
– Jag har adhd och fem olika mediciner och de är inte billiga.
Hon säger att hon samtidigt tänker på hur pensionärer som har livsuppehållande mediciner kommer att påverkas av att få ännu högre kostnader för dessa.
Det är vår i luften, men det känns tungt säger Sandra.
Vad ska ni göra i sommar?
– Vi brukar alltid åka till min mamma och min bror och det är ju mamma som står för praktiskt taget allt. Hon har i år betalat för en liten stuga vi ska bo i.
Det är mysigt men det gör ont säger Sandra att inte kunna fixa själv för barnen. Och de drömmer om utlandsresa, något de aldrig har gjort tillsammans.
– Det vore ju fantastiskt men det känns jättelångt bort.