Fråga en jurist nästan vad som helst och Du kommer att få svaret ”Det beror på”. Samma sak gäller psykisk ohälsas påverkan vid tvister om barn. Att en förälder har en psykisk sjukdom har i sig begränsad påverkan på en tvist om vårdnad, boende och umgänge. Det som spelar roll är om barnet på något sätt blir påverkad av förälderns situation och om den psykiska ohälsan påverkar förälderns föräldraförmåga. När en domstol ska avgöra frågor om barn ska den vid varje bedömning ta hänsyn till barnets bästa. Sådant som rättvisa mellan föräldrarna eller en förälders vilja att träffa sitt barn ska inte vara en del av bedömningen.
Enligt föräldrabalkens regler ska det vid bedömningen av vad som är barnets bästa ”fästas avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.” Det är alltså risken för att ett barn ska fara illa som prövas. I bedömningen om det finns en sådan risk kan enligt kommentaren till föräldrabalken ”tidigare övergrepp, hot om övergrepp, allmän attityd till våld, missbruksproblem och psykisk sjukdom.” spela in. Att en förälder lider av psykisk ohälsa behöver dock inte vara en risk som påverkar utfallet av domstolens bedömning om ohälsan är under behandling och barnet inte påverkas av densamma. I vissa situationer kan ohälsan påverka förälderns beteende på sådant sätt att föräldern inte anses lämplig som vårdnadshavare, boende- eller umgängesförälder men många gånger är den psykiska ohälsan ett argument som avfärdas som irrelevant eftersom barnet inte påverkas.”
// Advokat Maria Axeheim