Frågan är komplicerad och jag vill börja med att redogöra för samhällets ansvar för sina medborgare. Enligt SoL skall samhället tillgodose att alla medborgare får möjlighet att, efter sina förutsättningar, får leva ett liv som motsvarar ett socialt acceptabelt liv. Samhället skall stå för att medborgarna kan leva på en skälig levnadsnivå. Detta betyder att om man inte själv eller med hjälp av andra kan tillgodose sina egna behov skall socialtjänsten erbjuda hjälp och stöd. Det är en frivillig lag och medborgaren kan alltid tacka nej till föreslagen insats. Den andra sidan av samhällets ansvar för medborgarna innebär att samhället kan använda tvång för att en person skall ta emot insats. Detta sker endast om en person inte är mottaglig för frivilliga insatser. Om det rör vuxna så finns det flera tvångslagar så som t.ex. LPT (lag om psykiatrisk tvångsvård) LVM (lag om vård av missbrukare i vissa fall). När det gäller barn eller unga vuxna är motsvarande tvångslag LVU (lagen om vård av unga). När denna lag tillämpas är det fråga om tvång mot en persons vilja.
Samhället tvingar personen att ta emot hjälp eller genomgå behandling. När omhändertagande rör barn under 15 år omhändertas de flesta av så kallade miljöskäl. Med det menas att vårdnadshavarna har så allvarliga brister i sin föräldraförmåga att de inte kan tillgodose barnets behov. Lagen tillämpas även för att tvångsvårda unga vuxna mellan 15-20 år som uppvisar ett normavvikande beteende. Omhändertagandet sker då utifrån den unge vuxnas eget beteende och kan vara helt frikopplat från förälderns agerande eller förmåga att utöva sitt föräldraskap. Innan samhället tar till tvångsåtgärder så skall alla frivilliga insatser vara uttömda. Det som har hänt Din son är att socialtjänsten inte tror att en frivillig vårdinsats för att bryta Din sons drogbeteende skulle fungera och eftersom han fortfarande är så ung som 19 år så kan myndigheterna tvinga honom att ta emot hjälp. En vård enligt LVU kan fortgå tills den unge fyllt 20 år då måste behandlingen avbrytas eller så måste socialtjänsten ansöka hos förvaltningsrätten om att vården skall fortsätta med hjälp av annan tvångslagstiftning. Det blir dock väsentligt svårare att få igenom tvångsvård ju äldre personen är. Om Din son har de problem Du beskriver och socialtjänsten får igenom ett beslut om tvångsvård hos förvaltningsrätten så skall socialtjänsten var sjätte månad överväga om tvångsvården skall avbrytas.
// Advokat Therese Ström