Advokaten svarar:
Jag kan inte utläsa så mycket information i Din fråga men frågeställningen är viktig så jag svarar generellt vad som gäller kring orosanmälningar. Personer som i sitt arbete kommer i kontakt med barn har en laglig skyldighet att anmäla om de misstänker eller uppfattar att ett barn far illa. Det betyder inte de facto att barnet inte har det bra. Anmälningsplikten är för att skydda barnet och eftersom skyldigheten att anmäla föreligger redan om det finns en misstanke att barnet far illa så medför det att de allra flesta anmälningar skrivs av, utan andra åtgärder än att ett samtal förs. När skolan säger att de har skyldighet att anmäla till socialtjänsten så hänvisar de till socialtjänstlagens 14 kap § 1 c där det framgår att den som arbetar på skolan genast måste anmäla till socialnämnden i kommunen om de i skolverksamheten får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Eftersom anmälningsplikten är absolut är det egentligen fel av rektor att kalla Dig till skolan för att där meddela att de överväger att anmäla. Det skapar bara onödig oro hos Dig som förälder.
Det som sker när en anmälan väl är gjord är att socialtjänstens handläggare kallar Dig för att prata om anmälan och den oro som någon uttryckt kring Ditt barn. Anmälan är inte anonym då den kommer från skolan så Du får reda på vem och varför anmälan gjorts. Primärt kallas Du för att socialtjänsten skall kunna göra en förhandsbedömning om de behöver starta en utredning om Du och/eller Ditt barn behöver samhällets stöd. Om socialtjänstemannen efter att ha talat med Dig och hört Din syn anser att det finns någon kvarstående oro för hur Ditt barn har det så kommer det att göras en så kallad BBiC-utredning. BBiC står för barnets bästa i centrum. BBiC-utredningen skall visa om det finns en berättigad oro och hur denna oro skall elimineras. De allra flesta anmälningar om oro leder inte till att utredning påbörjas och i de fall en utredning påbörjas och kommer fram till att barnet behöver stöd och hjälp så skall socialtjänsten bistå med insatser för att hjälpa barnet. Det är mycket ovanligt att ett barn omhändertas. För att det skall ske så måste det föreligga en konkret och allvarlig risk för barnets hälsa och utveckling kan skadas samt att föräldrarna inte samverkar med socialtjänsten för att undanröja risken för att barnet far illa.
// Therese Ström, Advokat